ASTROLOGINS HISTORIA
Astrologi = läran om stjärnorna
Astronomi = lagen om stjärnorna
Astronomi och astrologi var ett och samma ungefär fram till dess att det första enkla teleskopet, eller kikaren, byggdes av den nederländske linsmakaren Hans Lippershey oktober 1608. Teleskopet användes av stjärntydaren och italienaren Galileo Galilei som förbättrade 1609 instrumentet väsentligt. Han är den förste som man vet använt teleskop inom astronomin. I samma veva började också den teoretiska och vetenskapliga synen på allt.
Astrologin har sedan långt tillbaka haft ett stort inflytande på människorna. Från början var det mest för landet ifråga, sedan för kungahusen men utvecklades sedan till att gemene man också hade nytta av astrologin. Tyvärr har det i alla tider funnits utövare som gett astrologin dåligt rykte. Den har också fått en flumstämpel på sig, att det är ett sätt att spå.
Zodiaken var från början en metod att mäta tidens gång som hjälp vid sådd och skörd och ingen vet hur den kom att användas för att göra personlighetsbeskrivningar och försök till att förutsäga framtiden. Det först kända personliga horoskopet ställdes 410 f.Kr. och zodiaken fanns definitivt år 500 f.Kr. Den babyloniska zodiaken hade 18 olika stora stjärntecken men en cirkel på 360 grader var lättare att dela i tolv delar och det finns bevis på att den “moderna” zodiaken var i bruk långt före Kristi födelse.
De gamla astrologerna trodde att jorden hade födelsedag när Solen står i Väduren. Myterna som länkas till de olika stjärntecknen kommer från olika källor i Egypten, Babylon och Assyrien. För 6000 år sedan ritade kaldeiska präster kartor över himlavalvet. Lertavlor från 3800 f.Kr. beskriver otroligt exakt Solens och Månens rörelser.
Claudius Ptolemaios, den förste forskaren, skrev bl a en stjärnkatalog och den äldst bevarade astrologiska läroboken “Tetrabiblos” ca 150 e.Kr. Den beskriver sakligt hur och till vad man använder astrologi, stjärntecknen och ger en antydan till tecknens härskarplaneter. Ptolemaios’ beskrev stjärnhimlen med jorden i centrum dvs geocentrisk världsbild. Den var rådande ända tills Kepler, trots att kyrkan kämpade emot, fastställde Kopernikus’ och Galileis’ motarbetade teori om solen i centrum, heliocentrisk världsbild.
För astrologin hade det här ingen negativ betydelse som en del kanske skulle tro. Även om Solen är universums centrum och jorden rätt och slätt en planet, så är astrologins betydelse för människorna på jorden oförändrad. Fast astronomin fortsatter med sina vetenskapliga framgångar är det enbart positivt för astrologin. Förhoppningsvis närmar sig de här två vetenskaperna varandra igen, för båda har nytta av varandra.
Några kända och intressanta astronomer/astrologer
Nikolaus Kopernikus. Han levde mellan 1473 och 1543 och var en polsk-tysk astronom, studerade naturvetenskap, medicin, teologi och kanonisk rätt vid polska och italienska universitet. Efter studier av gamla antika grekiska skrifter, som handlade om den heliocentriska världsuppfattningen, började han forska kring det istället för jorden som världsalltets mitt. Slutsatserna publicerades först sammanfattad 1510 och strax före sin död publicerade han verket ”De revolutionibus orbium coelestium” som framhävde att jorden är rund, snurrar kring en axel och är en av flera planeter som rör sig i en bana med solen (helios) som medelpunkt. Kopernikus’ heliocentriska världsuppfattning togs inte bort från den katolska kyrkans svarta lista förrän 1835.
Michel de Notre-Dame Nostradamus, 1503-1566. Den här välutbildade mannen som arbetade som läkare och astrolog. 1555 skrev han första upplagan till “Centuries”, en serie profetior på vers, så obestämda och dunkla att det är omöjligt att uttolka exakta förutsägelser av skilda händelser i Europas historia. Han förutsade bl a revolutionerna i Frankrike och England och världskrigen. 1556 kallades han till hovet och fick i uppdrag av drottning Katarina de Medici att ställa de kungliga barnens horoskop.
Tycho Brahe, 1546-160. Han föddes på Knutstorps slott i Skåne och studerade flera år i Köpenhamn, på tyska och schweiziska universitet. Som hängiven astrolog var han helt emot Kopernikus teorier och tillkännagav bl a att en månförmörkelse förutsade att sultanen i Turkiet skulle dö. Han sa också att den som förnekar astrologi ”våldför sig på klara bevis”. Han gjorde astronomiska observationer och efter upptäckten av en ”ny” stjärna i stjärnbilden Cassiopeia (som faktiskt var en supernova vars rester idag heter Cassiopeia B och är en av de starkaste radiokällorna på himlen) fick han ett årligt anslag av danske kungen Fredrik II och dessutom förlänades han ön Ven. Där utförde han många studier men fick fly efter en tvist om ön. Han grundande observatorierna Uranienborg och Stjärneborg. Från 1599 och fram till sin död 1601 var han kejserlig astronom hos Rudolf II i Prag. Tycho Brahe anses som en av alla tiders skickligaste astronomer, både som instrumentkonstruktör och som observatör.
Galileo Galilei, 1564-1642, Italiens naturvetare, filosof och professor i matematik som gått till historien som den förste store astronomen som använde teleskopet. Han studerade bl a teorier om bestämning av kroppars densitet och teorin om fritt fall genom att släppa olika föremål från lutande tornet i Pisa.
Han upptäckte fyra av Jupiters månar, solfläckar och Venus’ faser. Han anslöt sig till Kopernikus lära, att solen är solsystemets medelpunkt och att jorden rör sig i en bana runt solen. Han kom därmed i konflikt med den katolska kyrkan och var tvungen att avsvärja sig sina irrläror. Han fick dock tillbringa resten av sitt liv i husarrest.
Johannes Kepler, 1571-1630. Han var en tysk astrolog och astronom samt lärjunge till Tycho Brahe. Till skillnad från sin lärare så var Kepler anhängare av Kopernikus heliocentriska princip, som han utvecklade under sin tid. Han efterträdde Brahe som hovastronom i Prag 1601 men hade innan dess publicerat sitt debutverk ”Mysterium cosmographicum”. Det var en beskrivning av mellanrummet mellan planetbanorna med hjälp av alla kända regelbundna mångsidingar. Han hävdade att astrologi ”härledes ur erfarenhet som endast kan förnekas av folk som inte har undersökt den”. Kepler är mest känd för Keplers kikare och Keplers lagar. Keplers kikare, eller som den också kallas astronomiska tuben, var en typ av teleskop där både objektiv och okular är positiva linser.
Keplers lagar innebär:
1. Alla planeter rör sig i ellipser med solen i ena brännpunkten.
2. Radius vector från solen till planeten sveper på olika tider fram över lika stora ytor.
3. Förhållandet mellan kvadraten på omloppstiden och kuben på banans storaxel är detsamma för alla planeter.
Evangeline Adams, 1865-1932. Den första amerikanska astrologen hette mrs George E. Jordan men kallade sig Evangeline Adams. Hon anlitades av de mest välkända amerikanarna och européerna. Hon blev åtalad för sina förutsägelser 1911, 1914 och 1923 trots att det inte fanns någon lag som förbjöd det hela. Åtalet 1914 ledde till rättegång och under rättegången fick hon ett anonymt horoskop att tolka. Domaren förklarade sedan att det var hans sons horoskop och att miss Adams hade tolkat det perfekt och att hon enligt hans åsikt hade “höjt astrologin till en dignitet av exakt vetenskap”. Målet lades ner. Strax före sin död ledde hon en mycket populär programserie i radio. Tusentals sörjande klienter samlades kring hennes bår när hon låg på lit de parade.
Karl Ernst Krafft, 1900-1945. “Gestapo”-astrolog. Förutsade perfekt det kommande attentatet mot Hitler i ölhallen i München. Han arresterades av Gestapo och anklagades för delaktigheten i komplotten men släpptes fri och anställdes sedan av Goebbels för att tyda några av Nostradamus profetior. När Hess, nazistisk politiker och Hitlers ställföreträdare, hoppade av till England 1941 arresterades han och många andra astrologer av Gestapo och användes som syndabockar. Han dog, förmodligen av tyfus, på ett tåg som skulle föra honom till koncentrationslägret Buchenwald.
Reinhold Ebertin, 1901-1988. Son till en välkänd tysk förkrigs-astrolog, Elspeth Ebertin. Han gav ut avancerade astrologiska läroböcker. 1928 grundade han tidskriften “Kosmobiologie” och organiserade 1932 en kongress för “astrologiska pionjärer”. Ebertins teorier har publicerats i ett antal böcker och den mest betydande är “Kombination av stjärninflytande”. Han arbetade tillsammans med sin son, dr Baldur Ebertin, och en grupp läkare, neurologer, naturvetenskapsmän, teoretiker, matematiker och kemister. Ebertin-metoden kallas också för kosmologi.
Michel Gauquelin, 1928-1991. Fransk psykolog och statistiker som växte upp med en pappa som var astrolog. Själv var han inte så intresserad av ämnet förrän han började forska för att motbevisa astrologin. Han och hans fru Françoise, analyserade planetpositioner i 20 000 st kända personers födelsehoroskop. Till sin förvåning fann Michel att resultatet var tvärt emot vad han förväntat sig och exakt som astrologer hävdat, att vissa planeter som var precis ovan horisonten vid födelseögonblicket, är en fingervisning om vilket yrke man passar till och förmodligen kommer att ha. Innan han dog hade han studerat över 60 000 olika horoskop.
Bruno Huber, 1930-1999 och Louise Huber, 1924-
Ett schweiziskt par som efter många års forskning startade Astrologiska-Psykologiska Institutet (API) i Zürich 1962. Brunos bakgrund var naturvetenskap, astronomi, psykologi och filosofi. Louises bakgrund är psykologi och filosofi.
Båda hade studerat astrologi i ca 6 år när de träffades 1953. De fortsatte att studera religionshistoria och parapsykologi samt hjälpte till att grunda the Arcane School i Geneve för att främja spridandet av Alice Baileys arbete. De arbetade ett par år i Italien som assistenter till Roberto Assagioli vid hans Psykosyntes-institut i Florens och kunde samtidigt intensivforska astrologi pga det stora psykologiska undersökningsmaterial de hade tillgängligt.
De har förfinat en teknik som förenar och utvecklar utvecklingspsykologi och astrologi. Många seminarier och workshops förekommer, framförallt i Europa men även i USA, som bl a drar till sig professionella män och kvinnor inom det medicinska området. Efter Brunos död har parets son, Michael, fortsatt Brunos arbete. Den schweiziska API-skolan har knoppats av sig till England, Spanien och till Skandinavien.